Kort om 92L
Bataljon 92 i Libanon eller som den även kallades "The Reindeer Battalion" efterträdde 91:an den 14 maj 1987 klockan 16.13.
Under en cermoni på "flaggplan" lämnade 91:ans chef över ansvaret för underhållstjänsten inom UNIFIL till 92:ans bataljonschef.
Livet på Campen
Under 92:an fortsatte arbetet med att snygga upp campen, baracker byttes ut, stenar målades och det byggdes lite här och där.
Mitt uppdrag - PX:et
För egen del var det inte var det meningen inte meningen att jag skulle jobba med PX:et under 92:an utan jag var uttagen till förrådskompaniet. 
Men eftersom jag redan kunde PX-verksamheten efter 3 månader under 91:an och PX:et var en verksamhet som ständigt krävde mer resurser än vad som planerats hemma i Sverige så blev jag kvar, denna gång som ställföreträdande PX-manager.
Fritiden
Även om en stor del av tiden i Libanon innebar arbete så fanns det fritid, fritid som i bland sträckte sig över dagar men ibland även var en stund mellan två jobbpass. PX:et fyllde här en viktigt funktion genom att tillhanda varor som kunde användas under denna fritid. Det gällde allt från ett nummer av Allers veckotidning till sportredskap och fotoutrustningar. Personligen ekiperade jag mig vid min första leave på PX:et. Just då fanns inte så mycket att välja på, men det blev en tenniströja av märket Lacoste samt ett par jeans som var fyra nummer för stora. Men det spelade ingen roll, huvudsaken var att jag fick klä mig civilt efter några veckor i uniform.
Under några dagar hade vi även besök av ett gäng fältartister från Sverige, det var Vicki Benckert som förgyllde bataljonen med sin närvaro.Nu var hon inte ensam men det är väl inte så många som minns resten av gänget, Michael Hedenquist, Lars-Peter Loeld, Kjell-Åke Ring, Janne "Lucas" Persson och Christian Paulin. Men Vickis röda hår minns vi.